Sofia Karlssons blogg från Sydney

Archive for the ‘Resor’ Category

Jag kämpar vidare på jobbet. What doesn’t kill you makes you stronger… right?? Jag har i och för sig börjat ifrågasätta detta då jag inte riktigt kan inte riktigt se hur ryggvärk, kliande bett på hela kroppen, eksem av att ha långarmat i värmen och så vidare gör mig starkare, fast visst, det är ju en rejäl utmaning och jag lär ju känna mig som värsta super woman efter att ha överlevt det med hedern i behåll;)

Well well, så nog klagat om detta. En insikt som har kommit de sista dagarna (som i och för sig delvis har funnits innan också) är i alla fall att solen här nere är grymt stark. För spana in min rygg nedan. Detta har uppkommit efter att ha jobbat i stjorta och solen alltså tagit så pass genom denna. Typiskt att man då ska ha en träåningstopp åp sig med ett passande hål i. Jag lär ju regera på stranden med denna bränna när jag väl lyckats ta mig ur Penola!

Min snygga rygg

Vi har nu varit lediga i snart två dagar eftersom de inte hade något jobb denna helgen. Det har varit skönt med sovmorgon och att kunna vila kroppen men också ganska långtråkigt med tanke på bristen av saker att göra. Igår åkte vi en sväng till Mount Gambier och gick lite i affärer och idag åkte vi till Naracoorte caves där i promenerade runt lite och även spanade lite i en grotta. Sedan blev det även en liten sväng in till Naracoorte ort där vi strosade runt och fördrev tid. Nu ligger jag och läser lite och fasar inför en ny arbetsvecka…

Naracoorte caves

Skogspromenad

Förresten, berättade jag att år huskompis Antonio såg en spindel med kropp lika stor som en handflata när vi jobbade härom dagen? Härligt att det finns ett spännande djurliv i alla fall… Åh, jag håller på att bli galen här mitt i ingenstans..

Jobbet går vidare och vi kämpar på. Benen börjar kännas bättre medan ryggen känns lite värre. Beror väl på att det inte bara är muskler där som ömmar skulle jag tro. Idag har jag gjort 18 rader med vinrankor. Varje rad bestod idag av runt 250 rankor så det blev 4500 rankor på en dag, snacka om enformigt;) Det jobbigaste idag var dock att vår chef gick runt och hotade att sparka oss om vi inte gjorde jobbet ordentligt. Detta är inte något nytt direkt då vi har hört om flera som fått sparken om de inte lyckats rensa plantorna perfekt. Väldigt tufft att jobba under de förutsättningarna; att man hela tiden är orolig för att göra något fel och känner att de går och tittar över axeln på oss… Well well, vi får se vad de säger imorgon, om vi har något jobb kvar eller ej…

Min arbetsplats

Arbetsplatsen ur en annan vinkel

Snygga arbetskläder;)

Igår, söndag, tog vi en dag ledigt och vilade upp oss. Började med en välförtjänt sovmorgon och sedan vid lunchtid åkte vi till Mount Garbier, en stad på runt 25 000 invånare som ligger 5 mil söder om Pernola (som bara kan stoltsera med 1500 invånare). Där gick vi först på bio och såg New Moon. David tyckte att den var kass medan jag ändå tyckte att den var ok. Historien är ju ändå väldigt söt på något sätt, vampyrer och varulvar till trots;) Därefter åkte vi och handlade mat på en större supermarket eftersom den vi har i Pernola är svindyr. Vi åkte även och tittade på en fin sjö som bildats vid ett vulkanutbrott. Väl tillbaka hemma blev det lite läsning och film innan jag stupade framåt halv tio… Lyssnade dock även lite på damernas skidstafett från Beitostölen, tusan vad grymma de är! Ska bli intressant hur jag ska få ihop det med att följa OS här nerifrån, tror det är typ 18 timmars tidskillnad mellan oss och Vancover. Risk för tidiga morgonar med andra ord.

Jag och "Blue lake"

Blue lake

Nu är vi framme i South Australia! Resan gick bra ner. Vi körde först till Melbourne vilket tog sidådär nio timmar och var ungefär 100 mil. Väl i Melbourne anmälde vi oss på en arbetsförmedling som fixar fruktjobb men eftersom det lät som om det skulle dröja någon vecka innan de drog igång där och vi var sååå sugna på att börja jobba direkt drog vi vidare till Pernola, South Australia, dagen efter. Resan från Melbourne tog en fem-sex timmar varav minst 1,5 bestod av att ta sig genom Melbourne. Städerna här nere är utspridda på en väldigt stor yta, antagligen beroende just på att det finns en del yta här..

Många lååånga raka vägar

Väl i Pernola körde vi till vår kontakt här nere och deras kontor där vi fyllde i en massa papper, blev tilldelade boende och blev tillsagda att vi kunde börja jobba dagen efter. Toppen tänker vi och sätter ossi bilen för att köra till boendet. Bilen startar, 1,2,3 sekunder går och sen STOPP. Den dör!!! Och sedan vill den inte starta igen. What?? Stor förvirring uppstår… Vår fina bil som vi redan lagat för 6000 kronor och som gått fint sedan Sydney ger upp väl när vi är framme! Det fick en del tårar och två sorgsna hjärtan till följd. Som tur var fick vi hjälp av vår arbetsgivare som igår hjälpte oss att bogsera bilen till en mekaniker som har lagat den idag. ”Emission coil”-en (vet inte det svenska namnet, men den har med det elektriska och göra och ser till att det blir gnista i motorn så den startar…) hade tydligen givit upp, något som inte är helt ovanligt på dessa bilar fick vi veta. Vi börjar bli riktiga experter på begagnade gamla bilar;) 150 dollar gick det på vilket ändå kändes ok i sammanhanget.

Över till jobbet som vi gör då istället. Två dagar har vi jobbat hittills och det vi gör är att med en sekatär och våra händer dra bort kvistar och grenar som växer upp på vinrankornas stammar. Man vill inte att det ska växa ut något under ca 1-1,5 meters höjd för ”vinrankor är lata” och i så fall skulle alla vindruvor komma nära backen och då blir det ju inte bra. Vi står därmed böjda hela dagen och drar/knipsar bort grenar. Vi får betald per rad vinrankor som vi gör och varje rad är värd olika beroende på antal rankor och hur mycket som behöver tas bort. Lönen är väl inget vidare med tanke på hur hårt jobb det är men vi hoppas på att i alla fall kunna tjäna 100 dollar per dag per person.

Igår var det sjuuuukt varmt här nere. 40 grader(i skuggan) och strålande sol och helt olidlgt med andra ord. Till detta tillkommer att vi måste ha på oss långarmad stjorta och långbyxor när vi jobbar (också hatt och solglasögon är obligatoriskt). Jag tror vi drack en 5 liter vatten per person och var ändå helt svimfärdiga. Men vi överlevde. Idag har det istället regnat så att vi riktigt frös innan vi gick hem. Vad vi har förstått har detta dock varit två extrema dagar och i vanliga fall ska det ju så här års vara runt en 25 grader kanske så vi hoppas på lite stabilare väder. Måste jag välja tycker jag i alla fall att regnet idag var 100 gånger bättre en värmen igår… Över till hur jag känner sig i kroppen efter två dagar; ryggen är totalt stel och gör ont, låren skriker, knäna ömmar, den mesta av huden på händerna är bortskavd osv. Vi har dock fått höra av våra huskamrater att det vänder lite efter en tre dagar när man vant sig. Jag håller tummarna!

Vi delar hus med två engelsmän, en italienare och en korean som också jobbar med oss. De är mycket trevliga men huset är grymt skabbigt. Fattar inte vad de håller på med här nere, tror inte att man hittar ETT hus i Sverige av lika dålig standard. I och för sig är det ju svårt med alla flugor, spindlar etc som bara inte vill hålla sig undan. På tal om det; spindlar och flugor finns överallt när vi jobbar. Det sitter en 20-30 flugor permanent på ens rygg och spindlar (stora!!) har gjort nät mellan rankorna som man måste ta sig igenom.. Tusan var hård jag kommer vara när jag tagit mig genom det här, fearless var ordet;) Tydligen ska inga av spindlarna vara jättefarliga i alla fall. En, red back spindeln, ska tydligen kännas som en elchock om man blir biten, men that’s it blev vi tillsagda. Som att en elchock inte är tillräckligt undrar jag?? Tror inte det kan vara så vanligt att någon blir biten i alla fall.. Oroa er inte!

Vårt rum

Vi bor granne med ett motel så vi har köpt internetuppkoppling av dem. Kändes väldigt bra att få tag på det för först verkade det som att biblioteket var enda chansen och det har bara öppet till fem så det är svårt att hinna dit efter jobbet. Men nu är det ju lugnt med andra ord och jag kan fortsätta uppdatera er om mitt liv!

Vi jobbar mellan fem (obligatoriskt) och sju (valfritt) dagar i veckan och ska därför jobba imorgon lördag också. Satsar dock på att vara lediga på söndag. Så 06.15 ska vi vara på kontoret imorgon för avfärd ut till våra vinrankor… Ska ta med kameran imorgon så att jag kan dokumentera vårt jobb!

Nu är terminen slut! Jag är precis hemkommen från att ha skrivit min sista tenta och i morse lämnade jag även in min sista rapport! Puh, känner mig ganska trött och sliten, det har vart en kämpsam vår/höst.

Imorgon flyttar vi ut ur vårt rum och ger oss ut på vägarna på jakt efter fruit picking jobb. Vi har ringt runt som galningar idag och det har tyvärr vart ganska svårt att hitta något. Vi ringde ju runt en del för någon månad sedan och då sa alla typ, ”visst, vi kommer ha jobb, men ni får höra av er när ni är redo att ge er av”. Fine, tänkte vi och började således ringa tillbaka till folk idag men möts istället av att de redan har alla plockare de behöver alternativt att säsongen blivit försenad. Nu har jag i alla fall precis pratat men en man vid namn Chris som har summer pruning jobb åt oss (är inte riktigt säker på vad det är men typ trädbeskärning verkar det som). Han sa att det var ”a hard work” så vi väntar oss det värsta… Dessutom måste vi åka 1200 km för att komma dit… Men vad gör man inte för att få jobba lite;) Penola heter stället vi ska till och det ligger typ på gränsen mellan Victoria och South Australia. Vi ska även åka vägen om Melbourne och anmäla oss på en employment agency i Yarra Valley. Om de kan erbjuda oss jobb direkt så stannar vi nog där men annars drar vi vidare. Två dagar ska det tydligen ta ungefär till Pernula so Road Trip it is!

Jag vet inte vilka möjligheter jag kommer ha att uppdatera bloggen nu på ett tag och det kanske gäller generellt under lovet men jag ska göra mitt bästa och skriva några ord när jag får chansen! Vi är tillbaka i Sydney efter Jul för att möta upp mamma och pappa. Ha det så bra allihopa!

… nere på botten är allting toppen!

Som man kanske kunde vänta sig blev bilderna med engångskameran inte sådär jättebra kanske men lite ser man ju i alla fall. Vattnet var hur klart och fint och tukosblått som helst men det ser nästan grumligt ut på bilderna tyvärr.

David dyker med snorkeln

Jag ligger och guppar!

Fina fiskar och koraller

Josephine fångar mig och David på ett kort

Vi han även med en andra tur ut i barriärrevet. Denna gången åkte vi med en lite mindre snabbare bår som besökte tre olika ställen i revet under dagen. Jag hade funderat på att kanske testa på att dyka men väl där ute fegade jag ur eller tappade lusten eller vad jag nu ska skylla på. Det är i alla fall helt toppen att snorka också eftersom det aldrig var speciellt djupt där vi var och man definitivt fick simma runt bland alla fiskarna ändå! Vi hade köpt en engångskamera för att fota under vatten med som vi förhoppningsvis får några fina bilder med, den är inne för framkallning nu så jag hoppas på det bästa och lägger upp lite senare!

t-shirt på för att skydda axlarna...

På sommaren går det inte att bada i havet här uppe i norra Queensland eftersom det kommer in så mångafarliga maneter. Än så ska det vara ganska lugnt med de rekommenderade oss att använda skyddsdräkt när vi snorklade och eftersom vi såg möjligheten i att även skydda oss från solen så var det dräkt på som gällde… Snyggt?

Jag i skyddsdräkt!

Om ni kollar i fotoalbumen ovan finns det ännu mer bilder från resan!

Som jag skrev att vi skulle var vi i regnskogen i torsdags. Danskarnas hotellägare tog ut oss på en off road trip med sin jeep och visade oss ställen som få andra turister kan ta sig till. Ut på små små skogsvägar åkte vi och efter bara några minuter tänkte vi nog alla att detta kommer vi ALDRG klara av i flera timmar eftersom det var så guppigt upp och ner. Det var fint och grönt i alla fall och vi åkte genom flera små åar. Djurlivet såg v dock desto mindre av men vi fick i alla fall se två kängrus hoppa runt och två stooora ödlor. Inga krokodiler eller ormar tyvärr till somligas förtret.

Kaffepaus vid en å

Här går det utför!

Grönt och fint

När tiden närmade sig lunch hade vi kommit igenom regnskogen och körde ut på sanddynerna till en helt öde strand ute vid kusten. Väl där stektes det steak och korv och det var väldigt skönt att ta sig ett dopp och känna att man var på stabil mark!

Här åt vi lunch!

och passade på att ta lite fina bilder

En liten snabb uppdatering från vår underbara vistelse i norra Queensland. Vi landade i Cairns i fredags kväll och då var vi bara en snabbis på hotellet innan vi åkte in till Hilton hotell och middag med våra danska vänner Josephine och Michael. I lördags tog vi oss sedan till en jättefin strand och semesterby vid namn Palm Cove lite norr om Cairns. Lite krångligt att ta sig dit med public transport var det men väl där kändes det värt det. Nästan öde på stranden var det och soligt och varmt. Under en liten strandpromenad stötte vi även på en hammarhaj som kommit upp för nära stranden och inte lyckade ta sig tillbaka. Dock var den liten, max en meter, så en aussie tog den i svansen och bar ut den i havet. Det hade jag ALDRIG gjort för nog för att det var liten men jag slår vad om att den hade kunnat hugga ett finger eller mer därtill om den fått tillfälle… Ett litet äventyr var det i alla fall!

I söndags tog vi en dagstur ut i barriärrevet från Cairns. Vi åkte ut med en stor katamaran från vilken vi sedan tog oss in till Michaelmas Cay, vilket kan beskrivas som en sanddyn ute bland korallerna. Därifrån snorklade vi med färgglada fiskar och en stor sköldpadda. Helt fantastiskt fint var det med helt turkosblått klart vatten och strålande sol. För att inte behöva upprepa mig kan jag ju säga direkt att vädret har varit helt strålande enda sen vi kom hit;)

Igår blev vi upphämtade från vårt hotell i Cairns för resa norrut till Port Douglas. När vi bokade hostel i tre nätter ingick det pick up vilket var mycket smidigt. Vägen norrut slingrar sig längs med kusten med branta berg på ena sidan och stränder och regnskog på andra. Inte helt fel! Här i Port Douglas har vi hittills mest legat på den lååånga stranden och tagit det lugnt. Solen bränner så idag har det förutom standard solskydd 30 + också varit mycket skugga och t-shirt på som gällt. I Cairns hade en kompis sett en mätare över UV-strålning och den var i taket så det gäller att vara försiktig.

Imorgon ska vi åter ut i revet på en dagstur från Port Douglas. Jag kanske ska testa att dyka men jag har inte bestämt mig. Bara att snorkla här var ju häftigt så det räcker. På torsdag blir det sen en tur ut i

regnskogen. Danskarnas hyresvärd här uppe ska ta oss ut på en privat tripp med hans jeep och visa oss hans favoritställen!

Ja, detta blev en mycket snabb resumé över våra äventyr. Nedan följer lite bilder men ni får vänta på hela album tills jag kommer hem till Sydney igen!

Snorkeltur

Hammarhaj

hotellet i Cairns

Ute med Josephine och Michael

Jag vann!

David vilar mellan snorkelturerna, Michelmas Cay

Stranden i Port Douglas

Lite lätt flygrädd som jag är var resan till Sydney något som jag fasat för ett tag och som höll mig vaken natten innan avfärd. Alarmet ringde vid 04 och snabbt bar det av till Landvetter flygplats. Jag och mitt resesällskap David (som ni flesta nog känner till!) hade bokat en flygresa som skulle ta oss till Sydney via London och Singapore. Som flygrädd brukar jag uppskatta ett lagom stort plan, dvs varken en liten ranglig sak som ser ut att störta vid minsta vindstöt, men heller inte ett stort plan som får en att ifrågasätta dess flygförmåga. SAS-planet till London uppfyllde detta önskemål och turen till Heathrow var smärtfri. Väl på Heathrow bytte vi terminal för att komma till flyget som skulle ta oss hela vägen till Sydney, dock med en teknisk mellanlandning i Singapore. På Heathrow slank vi in på en restaurang som bland annat serverade engelsk och amerikans frukost. För en sisådär 10 pund slank det ner fruktsallad, omelett, pancakes och lite härliga friterade andra saker…

Jag äter amerikansk frukost på Heathrow

Därefter begav vi oss till gaten och väl där väntade… Ett monster!!! Eller kanske inte riktigt men en A380, världens största passagerarplan med två våningar, cirka 100 rader per våning och tio stolar i bredd. Detta var INTE ett lagom stort plan that’s for sure!

En Airbus 380

Men men, på planet skulle jag och väl på lämnade jag glatt över min fönsterplats till David, vid start och landning brukar jag helst pressa armarna mot armstöden och stirra blint framför mig. Monstret till plan använde i alla fall hela startbanan och tog sin tid innan den kom upp ovan molnen, men väl där (och döm av min förvåning) måste jag säga att allt gick väldigt smärtfritt! Kanske hade vi tur med vädret, vad vet jag, men knappt någon turbulens märktes av och planet bara dundrade fram i 900km/h ungefär 13 000 meter över havet. Maten och underhållningen kan man heller inte klaga på, bland annat hade varje säte egen TV-skärm med en massa filmer, nyheter och datorspel att roa sig med.

Vid stoppet i Singapore var alla passagerare tvungna att lämna planet som skulle städas och tankas. Vi tog oss då en liten promenad runt i flygplatsen men så mycket mer han vi inte innan det åter bar iväg. En liten fundering jag har på detta ämne är om det räknas att man har varit i ett land om man endast varit på flygplatsen? Flygplatser är väl egentligen någon sorts internationellt territorium så egentligen borde man väl behöva lämna den för att få ett check i sin lista på besökta länder?

Väl på säker mark i Sydney spöregnade det och vi hoppade snabbt in i en taxi som tog oss till vårt första boende!