Sofia Karlssons blogg från Sydney

I stort sett så har vistelsen här nere vart smärtfri för mig vad gäller hemlängtan. Jag har trivts, upplevt massa fina saker, träffat trevliga vänner och sedan haft David som stöttat. Fast ibland händer saker som får en att önska (och önska och…) att man bara kunde åka hem, om så endast för en stund. Så känner jag nu efter att morfar dog igår. Han somnade in stilla hemma efter att ha varit sjuk en tid och även om jag vet att alla blir vi gamla och dör hjälper det inte alls nu. Jag tycker det känns hemskt, är jätteledsen och önskar bara att jag var lite närmare så jag kunde få åka hem ett tag… Känner mig helt useless här på andra sidan klotet!

Jag har haft denna känsla tidigare under min vistelse; både pappas krock och inbrottet fick en liknande, om än inte lika stark, känsla att infinna sig. Dessa kom jag dock över ganska snabbt, kanske för att mamma och pappa kom på besök så kort därefter och kanske för att jag då visste att jag hade över ett halvår kvar här och kroppen på så sätt försköt känslan för att skydda sig själv. Who knows? Nu känns det annorlunda eftersom jag å ena sidan tycker att jag har kort (för kort?) tid kvar här och å andra sidan för lång tid kvar för att ha en chans att gå på morfars begravning och vara där och stötta. Jag känner mig med andra ord lite dragen itu och har lite svårt för att vara glad för att vara här nere just nu.

3 Responses to “Ibland så längtar man hem…”