Sofia Karlssons blogg från Sydney

Archive for mars, 2010

Jag börjar verkligen inse fördelarna med att bo på en plats som Sydney. Och nog för att stränderna, folket och staden är trevlig i sig men vädret alltså, det är vädret som gör det! Sol ena dagen, sol nästa dag och sol dagen efter det. Och varmt, så varmt att det inte går att sitta på balkongen knappt ens på morgonen för man svettas ihjäl… Även om jag inte har tid att gå till stranden varje dag, inte ens nästan, så gör helt klart vädret att humöret blir bättre och allting känns enklare. Jag var på stranden både torsdag och fredag eftermiddag och just strandhäng på eftermiddagen är perfekt; det är lagom varmt och förhoppningsvis har man pluggat något under förmiddagen så man behöver inte ha ångest över det. Lovely helt enkelt!

Efter stranden i fredags var jag sedan hemma hos Frida och Ida och drack vin. Kom en hel del folk dit och framåt tolvtiden drog vi sedan ner till Coogee Bay Hotel för lite dans och mingel. Igår blev en lugnare dag med  plugg och film på kvällen. Såg ”The time-traveller’s wife” vilken var ganska seg. Idag har jag pluggat lite, slappat mycket och nu senast vart och gymmat.

Nu har vi en vecka kvar i skolan innan vi får påsklov. Känns som vi precis hade lov och … ja, det stämmer ju också! Me like! Innan dess ska jag ha en mid-term exam och lämna in en uppgift men det är lugnt så snart kan jag spendera mer tid på stranden!

Helgen blev faktiskt riktigt bra tillslut, inte för mycket plugg, så jag gjorde väl inte riktigt allt jag planerat, men so what! I fredags var jag och David nere en sväng på stranden på eftermiddagen. Det var görvarmt i luften men riktigt svalkande i havet (kan det vara så att det redan börjar bli kallare??) så det var underbart! På kvällen skulle jag sedan ha gått på bio med Jayne och Simone men Jayne var tvungen att ställa in i sista sekund så jag drog med mig David istället. Var smart nog att inte berätta vilken film vi skulle se förrän vi redan var på bussen för han var nära att vända ett tag. Tjejkväll var ju planerat och således att vi köpt biljetter till ”Dear John”, Lasse Hallströms nya med Amanda Seyfried från Mamma Mia samt Channing Tatum. Jag måste säga att jag tyckte den var alldeles underbar! Lite lagom mesig sådär kanske men väldigt gripande och fin. Vi grät allesammans!

I lördags gick jag till gymmet på första gången på aaages… Träningsvärken sitter fortfarande i om jag säger så… På kvällen kom Frida över och vi beställde hem thaimat (home delivery, me like) och så på film. Igår var vi nere på Coogee bay hotel och drack öl och träffade Alex med vän.

Idag har inte vart någon toppendag, mest på grund av brist på sömn inatt. Vi har haft så fint väder så nätterna är väldigt varma och igår var extra kvavt och till på köpet hade vi skrikande fladdermöss och liknande utanför fönstret hela natten så det var praktiskt taget omöjligt att sova. Till detta ska läggas att jag drömde att jag gifte mig i Skandinavium. Läktarna var helt fulla med allt folk jag någonsin känt och jag hade inte ens vart med och bestämt musiken… Det var en mardröm!

Jag har haft gruppmöte samt föreläsning idag men var hemma redan vid fem vilket var skönt med tanke på tröttheten. David har föreläsning hela kvällen så jag ska krypa upp i soffan och se på TV och äta vindruvor. Final i ”My kitchen rules” samt Desperate Housewives står på programmet!

Aussies är verkligen roliga när det kommer till att fira högtider, det vill säga det tar till sig allt och lite till som ger dem en chans att festa! Igår var det den irländska högtiden St Patricks Day och således en enda stor fest här i Sydney. Folk klädda sig i grönt och fyllde alla pubarna. De hade till och med lyst upp operahuset med grönt ljus vilket görfint, dock svårt att fånga på bild, men jag gjorde ett (eller snarare flera) försök.

Jag hade föreläsning och tutorial till 21 igår kväll och därefter blev det att skynda sig hem, kasta grejerna och sedan dra ner till Coogee för förfest. Senare åkte vi in till stan, hängde lite i Operabaren och sedan blev det en tur till The Rocks. Jag är riktigt stolt för att jag tog mig samman och gick ut för efter att ha vart i skolan 13-21 och läst under förmiddagen var jag tröööött men det stoppade mig inte (vilket det brukar göra…).

Well well, nu har jag således helg igen vilket känns bra. Planerna ser ut sådana att jag ska försöka få lite sol på kroppen eftersom vädret verkar vara toppen och min bränna sakta tynar bort… Imorgon blir det bio med Simone och Jayne och på söndag eftermiddag (japp, det är då det händer) blir det drinkar med Alex och Dawn på Clovelly hotell. Däremellan måste jag plugga… Har ett arbete i Distribution, retail channels och logistics som jag måste komma igång med. Ska göra en channel design proposal för ett företag och jag tror att jag ska satsa på att göra det för Volvo Trucks. Därtill har min grupp i Services marketing försökt komma igång med vår Marketing communications plan så det blir att skriva lite på det i helgen också. Sedan är det web quiz i Management of risk och… Ja, ni fårstår…

Ah, undrar vad som blir av denna dagen? Kom hem vid halv tre igår natt och sov till halv tolv idag så nu är klockan redan halv två och jag har gjort nada… Tror att det blir fint att ta en lugn dag idag, problemet är väl att jag lär känna likadant imorgon… Ja ja, over and out.

Sydney Opera house i grönt

Och på närmare håll!

Harbour bridge är också fin

Vi matar papegojor från balkongen!

Fina, eller hur?

I stort sett så har vistelsen här nere vart smärtfri för mig vad gäller hemlängtan. Jag har trivts, upplevt massa fina saker, träffat trevliga vänner och sedan haft David som stöttat. Fast ibland händer saker som får en att önska (och önska och…) att man bara kunde åka hem, om så endast för en stund. Så känner jag nu efter att morfar dog igår. Han somnade in stilla hemma efter att ha varit sjuk en tid och även om jag vet att alla blir vi gamla och dör hjälper det inte alls nu. Jag tycker det känns hemskt, är jätteledsen och önskar bara att jag var lite närmare så jag kunde få åka hem ett tag… Känner mig helt useless här på andra sidan klotet!

Jag har haft denna känsla tidigare under min vistelse; både pappas krock och inbrottet fick en liknande, om än inte lika stark, känsla att infinna sig. Dessa kom jag dock över ganska snabbt, kanske för att mamma och pappa kom på besök så kort därefter och kanske för att jag då visste att jag hade över ett halvår kvar här och kroppen på så sätt försköt känslan för att skydda sig själv. Who knows? Nu känns det annorlunda eftersom jag å ena sidan tycker att jag har kort (för kort?) tid kvar här och å andra sidan för lång tid kvar för att ha en chans att gå på morfars begravning och vara där och stötta. Jag känner mig med andra ord lite dragen itu och har lite svårt för att vara glad för att vara här nere just nu.

Bara ordet hösttermin får det att gå små rysningar längs med ryggraden på mig… När har man någonsin varit lycklig/glad/hoppfull när en hösttermin just dragit igång? Nej, precis, sällan! Jag har nu gått två veckor och känner redan hur stressen tar över och hur allt känns mest hopplöst. Precis som föregående termin läser jag fyra kurser parallellt vilket helt klart är minst två för mycket! De kurser jag tar är:

• Services Marketing
• Distribution, retail channels and logistics
• Management of risk
• Innovation and entrepreneurship

Management of risk är främst en räknekurs men de andra är “skriva, skriva, presentera, diskutera, pitcha och skriva ännu mer”-kurser och tenderar därför att ta sjukt mycket tid. Just nu håller jag på och fajtas med ett case i services marketing om “The Kiwi experience” om ett “adventure transportation network” i New Zealand. Jag ska bara skriva en write-up på två sidor vilken bara är värd 5 % av kursen men vad hjälper det när man ändå måste analysera sönder caset och därmed lägga ner massa tid.. Hej och hå. Jag har suttit och stirrat in i skärmen i några timmar nu och bestämde mig därför att det var lika bra att lägga ner och skjuta det på morgondagen.. Min vanliga dumma taktik. Hade det vart David hade han blivit förbannad, bitit ihop, slagit sig i huvudet och inte gått från datorn förrän han fått klarhet på det… Sådan är inte jag… tyvärr.

Hanna åkte hem i måndags (fast var la typ framme i onsdags min tid) och nu är det helt tomt här igen… snyft. Har verkligen vart grymt att ha fått så mycket roliga besök och nu känns det trista vardagen inte lika ljus längre… Oj oj oj, så deprimerad jag låter. Well, så farligt är det ju såklart inte men man har väl sina dagar (läs: sina case).

Vi har funderat fram och tillbaka på om vi ska åka någonstans på påsklovet (ja, nu hart vi snart lov igen..). Anledningen att göra det är väl främst att när man ändå är här på andra sidan jorden borde man utforska mer (typ Fiji, Samoa eller Nya Zeeland), anledningen att inte göra det är främst att då blir man ytterligare ca 12000 kr fattigare… Just nu lutar det åt att hålla i de sista slantarna… Sedan är lovet redan om 3-4 veckor och det känns lite snart att ge sig iväg igen. Så kommer jag ju såklart inte känna då men jag kan ju i alla fall försöka intala mig att så är fallet…

Ja ja, det var nog allt för nu och jag kan ju i alla fall vara ganska nöjd med att konstatera att efter denna hösttermin väntar ett sommarlov! Den ni!